I går stötte jag på en belgisk dam som vi känner. Hon pratade på lite och sen undrade hon vad vi hade gjort sist vi träffades. Barnen hade varit väldigt skitiga tyckte hon. Som "sotarens barn" som hon uttryckte det. Tydligen ett belgiskt uttryck. Vi träffade henne på lokala spanjoren där vi tog en drink i eftermiddagssolen innan vi gick hem för att äta middag.
Jag kan inte riktigt minnas att de skulle ha varit jätteskitiga. Då hade vi nog inte satt oss på en uteservering utan gått hem istället. Vi hade varit ute hela dagen för det var en ovanligt varm och skön dag.
Jag blev helt paff av hennes påpekande. Och kände mig förnärmad men som fina Lina uttryckte det idag: "en svensk människa hade ju sett: åh vilka friska barn som har ett sunt äventyrarsinne och en mamma som tillåter att de leker och upptäcker!!!!"
Belgare tar nog inte med sina barn på allt så som vi gör. Och går de på restaurang så är barnen uppklädda och nybadade och uppför sig exemplariskt. Dvs sitter tyst och är små minivuxna.
Jag tror att i Sverige är barn mer med på allt än vad de är här. Ofta när vi är i Sverige upplever vi att folk tycker det är jobbigt med barn i närheten. Folk suckar mest när de ser ytterligare en barnvagn som ska tränga sig på bussen medans här tycker alla det är jätteskoj med små barn som klättrar på sätena och flörtar med medpassagerarna, kanske just för att belgiska barn inte gör det.
Ondskans imperium och dess ledare
6 dagar sedan